Nu över 2500 ex sålda

Domaren som gjorde mål

”Bollen kom perfekt. Jag slängde mig fram och nickade den – rakt i krysset! Det var inte planerat, utan en stundens ingivelse. När jag låg där på gräset insåg jag att jag hade tagit en väldigt stor risk, ja, kanske till och med äventyrat hela min domarkarriär. Först blev det alldeles tyst. Jag reste mig upp, borstade av den värsta smutsen, hämtade bollen och sprang resolut upp med den till mittlinjen. Där lade jag ned den och blåste så kraftfullt jag kunde för mål. Då började publiken skratta. Sedan började spelarna skratta. Och därefter bröt det stora jublet ut. Alla förstod att de varit med om någonting unikt: En domare som gjorde mål.”

Provläs ett kapitel ur Domaren som gjorde mål

En annan minnesvärd vurpa som jag gjorde var när elitdomarna hade en kurs på Cypern. De nordiska topplagen hade lagt en träningsvecka där samtidigt och spelade en turnering mot varandra som vi dömde. Jag blev uttagen att döma danska Bröndby IF mot IFK Norrköping. Matchen spelades på en mycket torr gräsplan med kritlinjer. Lars-Åke Björck var domarobeservatör. Eftersom det var i början av mars så var jag väl lite ringrostig, bland annat vad det gällde löpvägar. IFK Norrköping hade innan berättat att deras nya ledarteam var mycket noggranna med att anteckna och föra statistik över det mesta såsom antal frisparkar, hörnor, varningar, passningsläggare och målskyttar.

I början av andra halvlek så slog en dansk en helt vansinnig passning i sidled och spelet vände oväntat. Inte för att jag vet hur det sedan gick till men plötsligt så krockade jag med Mikael ”Gädda” Hansson i IFK Norrköping. Det var ingen liten krock heller utan en fullständig frontalkrock. Spelet fortsatte naturligtvis och när jag faktiskt först av oss två kom upp på benen igen så hade precis IFK Norrköping gjort mål. Jag dröjde en sekund och väntade in reaktionerna eftersom jag inte hade sett någonting och blåste därefter för mål och pekade på mittpunkten en meter bort.

Jag var så skitig så att båda målvakterna tillsammans inte hade en chans att konkurrera med mig i detta avseende. Jag såg upp på läktaren efter Lars-Åke och fick syn på honom. Han hade tagit av sig glasögonen och skrattade så att tårarna strittade omkring honom. På Norrköpings bänk hade de skrattat så att ingen hade sett varken vem som passade till målet eller vem som var målskytt. När spelet så äntligen åter skulle sättas igång med en avspark för Bröndby så hade Gädda kommit upp på benen igen. De ropade från bänken och frågade Gädda hur det kändes. Gädda svarade på sin sega gnälliga östgötadialekt:

– Det kändes som jag sprang rakt in i en lagård.